allankallan

I morse när jag vaknade så visste jag inte riktigt vad jag skulle göra. Skulle jag åka till skogen? Skulle jag stanna hemma hela dagen och tänka på hur det skulle vara att ha åkt till skogen? Då kom jag på att jag inte visste hur jag skulle ta mig till skogen. Vad skulle jag göra nu? Jag kunde ju inte kontakta dem. Men kanske att de kom till mig? Så sant som det är sagt så såg jag dem trippa in över tröskeln bara två minuter senare. -Kom nu, det är dags. Det var det ända de sa. Sedan blev det svart. Jag vaknade i en skog, men skogen var annorlunda. Det var någonting speciellt med den. Hela skogen var blå! Jag trodde att det hade hänt någonting med mina ögon när det blev svart. -Varför är hela skogen blå? Det var det första som jag sa till dem, men absolut inte det sista. Jag kommer tydlig ihåg att de små tomtarna skarpt luktade frukt, färsk frukt. De svarade med orden, skogen  i våran värld. Jag visste inte vad jag skulle säga, jag trodde att det var samma värld som den jag bor i. Jag menar, man kan väl inte åka till en annan värld bara sådär? Eller kan man? Hur skulle man ta sig dit så snabbt, hästar är väl inte så snabba och jag såg dem inte komma med någon häst.

Själv har jag ingen häst, men jag skulle bra gärna vilja ha en. I skogen upptäckte jag mycket som jag aldrig hadde sett förut. Det fanns blommor som var stora som träd och träd som var i de minsta blommornas storlek. Hur kommer det sig att allting kan vara tvärtom i den här världen? Jag kunde såklart inte lita helt på de små tomtarna, men hela grejen var ju helt otrolig. Så det skulle ju inte vara så konstigt att tomtarna och de små blå träden var i en annan värld? Eller var det? Hela min värld hade blivigt helt annorlunda. Mina rutiner var helt ur den vanliga banan och jag hade ont i huvudet av allt som hade hänt de senaste dagarna. Helt plötsligt när jag sprang runt i skogen så blev det svart igen, jag vaknade i min säng klockan halv nio, med huvudvärk och ilamående. Det känns bättre nu. Jag undrar om de kommer att hämta mig imorgon också. Vill jag det? Det var ju otroligt att få se en annan värld men samtidigt så är det läskigt, och så är det obehagligt att vakna med huvudvärk och illamående. Nu sitter jag i stugan igen och skriver, imorgon så vet jag inte vad som kommer att hända, men vi får se.//1888 4 maj